Hela veckan har jag gått och dreglat efter pizza och sagt att okej, på lördag så får jag äta det.
Vad händer? Jag kliver in i pizzerian och kommer ut med en kycklingsallad. 😉
Bara för att jag fick, så vill jag inte ha? Blev inte ens sugen. Det måste vara nåt fel på mig. 😉
Och det gör ont i magen. Kan inte ens skratta utan att det gör ont… dumma träningsvärk.
Och så sitter ni och skrattar elakt åt mig, era busar! 😉
Vad var det jag sa? Man tycker inte att det är värt det eller hur? Så himla gott är det ju inte så att man vill sabba det man hittills uppnått.
Och jag sitter här och kommer inte igång igen. När jag vet hur bra man mår när man är på G.
Kram på dig. Du är bäst!
Träna och sallad is the shit! 🙂 Heja Susanna!!! :))
KRAM!
Det ligger i människans natur att känna sådär. Det är därför specialisterna alltid talar om att man inte ska förbjuda sig själv att äta något! För gör man det så finns det inget annat man egentligen vill ha än just det.. oavsett om man eg gillar det ”så mycket” eller inte.
Det var väl så konceptet ”lördagsgodis” myntades 🙂 man hade något att se fram emot.. man visste att man skulle få det där ”goda” någon gång.. om man bara höll ut en stund till.
Det gör att behovet inte är lika stort när den dagen väl kommer… samtidigt som VILL man.. så kan man unna sig något.
Livets små glada ämnen är ju att få unna sig små saker.. både mat.. känslor.. godis.. kärlek och annat. Alla ”kräver” olika 🙂
Hoppas de fortsätter lika bra för dig!!
kram från sandra