Time flies…

Det är roligt egentligen. Att man tycker att tiden bara seeeegar sig fram ibland. Det tycker jag med, men sen när man tittar tillbaka så märker man hur tiden flyger iväg.

Idag firar vi födelsedag, och känslan är som det var igår, men det var fyra år sen det hände. Så tiden går fort ibland, vi är bara så upptagna att vi inte ser det.

Min lilla, lilla bebis har blivit stor! Hon har gått från att vara en pytteliten bebis till en stor tjej. För fyra år sen, 6:e september 2002 hände det andra största i mitt liv. Vår älskade Malva kom till världen.

Stort grattis min älskade blomma!

Trygghet

Hur mycket betyder trygghet i ett barns liv? Vad händer om man som barn inte längre känner sig trygg med varken mamma eller pappa? Överlever man då till varje pris? Ser man som barn att man är otrygg eller är detta något som kommer fram senare i livet, när man kan gå tillbaka och se mönster? Eller ger man som barn inte upp och hoppas på att allt ska gå tillbaka och bli som vanligt?

Hur reagerar man som vuxen över att tryggheten hotas? Hur uttrycker den sig? Genom ångest? Depression? Känner den vuxna samma känslor som den gjorde som barn, och i såfall varför? Varför har personen inte gått vidare?

Hur ska man kunna lämna det bakom sig och bli en bättre människa?