Man får ju abstinens, jag erkänner väl då. Iallafall, just nu känns livet lite ljusare än vad det gjorde ett tag där.
Jag har gjort det jag kände att jag behövde och mailade en gammal vän som det varit lite gruff med och förklarat hur jag känt det de senaste månaderna och vad hon betytt för mig och att jag vet att det aldrig kan bli som förr igen och det gör inget, för jag vill bara kunna gå vidare och leva och få må bra av de vänner som betyder mycket för mig. Och just nu finns det 4 personer på nätet som jag känner mig 100% trygg tillsammans med. Det är du, du, du och du. Bara så ni vet.
I fredags kom Erik hem med en laptop som han köpt via företaget. Den är lite svår att surfa på, spela spel är stört omöjligt, men man lär sig väl hoppas jag. Igår låg vi och mös i sängen och tittade på American Beauty. Vilken underlig film alltså, fast jag måste säga att enda anledningen som jag ville se den var för att Peter Gallagher är med i den.
Idag blev jag lite ställd. Hade precis hämtat barnen från dagis och skola, och stod och väntade på bussen då tre killar kommer fram till busskuren. En av killarna tyckte jag såg så bekant ut, men jag försökte inte stirra. Men sen såg jag att han stod och stirrade med samma undran som jag… och sen slog det mig. Det är ju HAN!
Den där killen som har stött på min lillsyrra och som jag träffade på båten när “Fantastiska Fyran” gjorde Östersjön osäkert. :
Liksom, okej att Världen är liten när man får veta att samma kille har raggat på ens lillasyster. Men när människan, som inte ens bor i närheten av varken syrran eller mig, kliver på samma buss som jag åker med dagligen (men inte samma tur) … då börjar man ju undra hur liten den egentligen är.
Och till sist så vet jag vad tomten har i säcken åt mig! *längtar*