Nu börjar den komma smygandes så smått. Julkänslan alltså.
Inte vet jag om det berodde på att allt verkade lösa sig igår eller om det var snön som gjorde det.

Nu har vintern kommit till Örebro, vilket vi fick erfara i morse då vi var lite lagomt stressade och skulle med en buss. Malva tittade på snön och konstaterade snabbt att det där kan man inte gå i, mamma ska bära. Behöver nog inte ens nämna att vi såklart missade bussen och att Erik fick skjutsa oss istället.

Mötet med dietisten gick jättebra, som alltid. Malva har stått stilla i vikt men växt nån centimeter. Vi fick en massa beröm men den tyckte jag att hennes resurs har gjort sig mer förtjänt av än vad jag har. Hon äter ju mer där än hemma nuförtiden. Det är roligt att han är så engagerad och vill hjälpa henne så mycket han kan.

Och visst går tiden fort när man har roligt, så nu ska jag kila.
It’s good to be back!