Citerar mig själv:
“Jag känner mig missförstådd och hur jag än vänder och vrider på det så förstår ingen vad jag egentligen menar… “
Så var vi där igen.
Jag försöker skriva något om hur det känns. Så slår det såklart helt fel.
Fel personer tar åt sig, det handlar inte om Dig/Er! Jag menar inte att jag inte får skriva om vissa saker, eller att jag måste ha tillåtelse för att göra det!
Jag vet att jag får skriva om vad jag vill, när jag vill och hur jag vill. Det var bara en fråga och den var inte riktad till DIG, men man kan ju inte skriva ut namnen på dem det berör. Och den senaste tidens turbulens har gjort att jag inte vågat skriva om saker jag har tänkt på av respekt för att jag just bryr mig och därför har jag mått dåligt!
Sen när man velat skriva saker så får man rådet att låta bli, så då grubblar jag istället och stänger det inom mig. Tills nu, när jag skrev det där och då får man iallafall förklara sig gång på gång.
Jag tar gärna emot råd om saker jag grubblar på, och eftersom att jag bryr mig så följer jag ju mina råd så långt det går, för jag vet ju att de har rätt. Men ibland måste jag göra tvärtemot, sån är jag.
Det handlar inte om att välja sida, men jag blir rätt upprörd själv när jag får sådana antydningar. Jag är en ältande person! Jag kan inte bara låtsas som det regnar.
Men eftersom att det förra inlägget återigen inte alls tolkades som jag trodde jag försökte få fram så vet jag inte vad mer jag kan göra. Jag är så less på att hela tiden förklara mig över saker jag gör, tycker, tänker och känner. Jag är så less så jag funderar på att gå in i Fantastico och trycka på “remove”. Och jag har varit frestad att göra det i flera veckor så det är inte något nytt påfund.
Just nu vet jag bara att lusten inte finns. Jag har tappat all lust för blogg och privat hemsida med allt vad det innebär.
Vi får se om jag kommer tillbaka.
Jag önskar er alla en God Jul & Gott Nytt År!
Tusen tack Birgit för din kommentar (och Agnetas översättning). Du har så rätt, en dag vill jag bli lika klok som du. 
T, Förlåt mig för att jag gjorde dig upprörd. Det var inte min avsikt och det hoppas jag att du förstår.
Att jag tar en paus beror inte på dig, det beror på mig och jag är glad över att ha en sån fin vän som du är!
Du betyder massor för mig, glöm inte det! Löv jo!