Anti-allt. Det är visst julafton om 10 dagar. So? Inga klappar är köpta. Jag har inte ens orkat julpynta. Kartongen står här på golvet och har stått sen första advent. Två ljusstakar har vi uppe, mer är det inte. Och jag som skulle fixa med granris på balkongen och allt… nu är det ju typ försent. *suckar*
Just nu verkar allt gå emot mig. Jag hoppas verkligen att nästa år blir bättre än detta, för 2005 har varit allt annat än bra. Jag har förlorat en familjemedlem, förlorat en vän och framförallt så har jag förlorat mig själv. Hade jag taskig självkänsla och självförtroende innan detta årets början är det ingenting jämfört med hur det är idag. Nu knaprar jag tabletter för att hålla mig flytande och social.
Det är lustigt det där, för innan jag kraschade har jag alltid varit emot piller och så. Har tänkt som så att man inte blir botad av lyckopiller, och det blir man inte. Och lyckopiller… jag tycker inte att jag är så mycket lyckligare nu än förut, men det där nattsvarta kommer inte lika ofta som innan. Jag brukar se det som att mina tabletter håller mig ovanför vattenytan.
En annan sak som jag grubblat mycket på den senaste tiden är nätets turbulens just nu. En del säger sig inte bry sig men i nästa sväng så visas det solklart att det inte stämmer.
Att jag inte skrivit på en vecka beror på att det jag velat få ur mig inte längre är acceptabelt att skriva om för då “rör man om i grytan”, “gör saken mycket värre” etc etc. Men vadå? Har vi inte yttrandefrihet? Är det verkligen så att jag inte får skriva om vissa saker av rädsla att andra tar åt sig?
Är det så, så måste jag nog lägga ner min blog, för jag har alltid skrivit om det jag har haft på hjärtat och jag har alltid trott att det är det som gör att folk kommer tillbaka och läser. Just för att det är personligt och inte så ytligt. Jag undrar just hur många som skulle komma hit om jag skrev om saker som jag gör varje dag. Det skulle bli ganska tjatigt och opersonligt tror jag.
Sen har jag tänk på en annan sak angående det här med att ta åt sig. Om man nu vet att man gör det, varför är man då här. Ni som läser hos mig och har gjort det ett tag vet att allt som skrivs här är mina egna ord och jag har inte blivit påverkad av någon annan att skriva. men om någon stör sig, så välkommen att maila mig och förklara vad du/ni tycker.
Den senaste veckans tankar har fullkomligt ätit upp mig inifrån och hur mycket jag än diskuterar med andra så får jag inte fram det jag velat ha sagt. Jag känner mig missförstådd och hur jag än vänder och vrider på det så förstår ingen vad jag egentligen menar… Jag har skrivit ner detta nu och har det sparat i datorn. Jag kommer inte att publicera det här, för det var då. Nu är nu. Det är dags att gå vidare och lämna vissa saker bakom sig.
Jag har i dagsläget två val: lägga ner manulog eller få tillåtelse att skriva om det jag tycker, tänker och känner. Valet är ert.