Nu har alla berömt mig så för detta themet (heja svengelska!) så jag skippar min ego-version för tillfället. Jobbar ju på en blå version med mig själv på, och denna hade jag bara som en temporär liksom. Inte att denna är ful eller så, men jag tänkte prova på hur det kändes att ha en egoversion, så där som en del har. Nåväl, nu har jag ju iallafall all tid i världen att greja med den så den blir perfekt.

Idag kom en avi med posten.. Var iväg och hämtade ett stort paket där det stod Sanrio på! Yay!
Paketet från min allra, allra bästaste bästis (som jag aldrig träffat) Sabra, som bor i USA.
Det var fullproppat med saker. Sanrio-grejor som hon beställt åt mig eftersom att det inte finns någon sådan affär här i Sverige. *KLAGAR HÖGT*, Jasmine fick en glittrig baddräkt, en frottéklänning och sandaler – allt med Disneyprinsessorna. Hon är helt salig. Går omkring och sjunger (självklart i full mundering) “Jag är en prinsessaaaaaa” *skratt*
Malva skrek av glädje när hon öppnade sitt paket, en STOR “Nalle har ett stort blått hus mjukisbjörn. Själv fick jag duschgrejor, sådana där dyra exklusiva saker, så har jag inte känt mig som en modell förut så lär jag göra det nu.
Sist med inte minst fick vi ett stort paket med olika klubbor, sådana där dyra, goda saker.

Nu undrar jag ju hur jag ska kunna bräcka detta. Grejen är ju den att vad jag fått höra, att det inte är tillåtet att skicka godis och andra ätbara saker till USA längre. Inte sen 9/11. Vad kan jag hitta på egentligen. Allt det vi har har ju de redan… annars hade jag tänkt att skicka hjortronsylt och sånt. Jag hoppas verkligen att ni skriver förslag.

Jag är verkligen lyckligt lottad som har så underbara vänner. Jag vet inte om jag platsar liksom, ni är bara bäst och jag är ju ingenting… Man blir ju tårögd för mindre menar jag. Eller så är det bara jag som är känslig för tillfället. Jag är inte deppig eller så… gud vad svårt att förklara.

Jag måste nog bara landa efter resan, känns som om jag svävar liksom. Troligen för allt som hände, uppmärksamheten och bekräftelsen så känner jag mig annorlunda. Är det det som kallas självförtroende? För jag har inte haft något på flera år… Jag kanske inte är så himla tokig ändå? Jag kanske duger ändå, trots mina valkar och grisögon?

Nä, usch vad jag flummar… jag kan ändå inte få ur mig det jag egentligen vill ha sagt, för jag kan inte formulera mig. Gah!
Vissa saker ångrar jag, men inte det som inte betydde något.

Susanna + Agneta + Nina + Tessiz = SANT!
Hur blev det nu med datum? Och när kommer du online på msn raring?