Cellofan eller inte, jag är nog död. Eller halvdöd. Hade jag varit karl hade jag varit död för länge sen. För om man är karl och är förkyld så är man nära döden bara man snorar lite. Jag snorar inte. Här är det Niagarafallen. När jag sätter mig upp efter att ha sovit är näsan så täppt att jag inte kan andas, men när man hamnar i upprätt läge så rinner det bara utan att man kan göra nåt åt det. Bra att det rinner ut iofs.

Halsen är kanske lite bättre, jag har inte känt efter så noga för det som är värst idag är huvudet. Jag tror att jag har feber, men jag orkar inte leta reda på termometern, men det är kallt och varmt omvartannat så jag tror att så är fallet. Och sen känns det som om det legat ihoptryckt i flera timmar. Tyvärr är det ju så att näsan sitter i huvudet och den bidrar ju till denna tjockhet jag känner. Kan man inte bara blåsa bort det onda? Det funkar ju på barn.

Nä, men allvarligt. Jag har tryckt i mig en massa medicin och c-vitamin. Jag kanske får testa den där dunderkuren Miina föreslog. Fast vem vill vara dunderförkyl och kräkas? Nja, jag får nog fundera ett tag till på det där.

En annan sak. Jag undviker inte alls på msn… jag har fått höra att jag gör det, men jag har kommit på varför.
Det är nämligen så att msn loggar in sig automatiskt på Eriks dator, där jag jobbar och sen när jag knäpper på min burk så loggar den inte in sig där, utan det måste jag göra själv, vilket jag totalt missat eftersom att det gick bra förut (då den loggade in så fort jag startade datorn). Så det är inte alls för att vara elak eller så. Så ni vet.

Nu börjar jag svettas, måste nog ta en paus ett tag tror jag. Jag återkommer om mer info.
Föressten Agneta, hur gör vi med biljetterna?

(Höll på att glömma att berätta att min stora kärlek fyller år idag. 9 hela år! Gosh, vad tiden går fort! Mammas lille bebis!)