Jag kan vakna om det brinner en kilometer bort, men vaknar inte när det brinner i mitt eget kök… Det var det som hände igår morse. Som tur var, var Erik vaken annars hade det kunnat gå illa. Och tack för att jag var tankspridd och hade lagt upp chipspåsar på spisen, det var nämligen i dem det började.
Ibland är barn billiga, men igår var Malva gratis. Hon satte på alla plattor och gick sedan därifrån. Och så smälte chipspåsarna.
Blev mycket rök och det var det Erik fick ta hand om, stackaren. Han var skiträdd. Tänkte på vad som kunnat hända.
Vi vädrade nästan hela dagen, det gick bara runt, runt. Nu är allt som det ska igen, förutom att vi har upptäckt att vi hade barnspärr på spisen, så den låses alltid numera. Och brandvarnaren är laddad med nya batterier.
Hon är vildare än Emil i Lönneberga, och då överdriver jag inte. Hennes nyfikenhet kommer att bli hennes död är jag rädd. Man kan inte lämna henne ensam, det har vi fått erfara gång på gång. Det är jobbigt att vara mamma till en klåfingrare.
Nu ska jag fortsätta baka min chokladpaj, för om några timmar kommer mamsen och systerdyster på besök.