Egentligen ska jag inte skriva i mitt tillstånd…
Sitter mitt i natten och väntar på att en vän på andra sidan Atlanten ska komma online.
Har druckit alldeles för mycket ikväll, skönt att inte känna ångest iallafall. Det är det värsta med min ångest, att jag kan döva den med alkohol… det som gör mig mest rädd… att jag ska bli som min pappa. Alkolist. Men det känns skönt, att vara så berusad att man bara ler. Det är inte bra.

Men som någon sa, så är jag alldeles för uppmärksam på mina dryckesvanor för att bli alkolist, men ändå. Jag tycker att det är läskigt, men jag orkar inte bry mig. In i dimman med mig.