Så var det äntligen dag så man vet att inatt behöver man iallafall inte sova ensam.
Han ringde inatt och han var lite låg, för han kände sig lite ensam sa han. Han ville flyga dit mig.
Det var visst bara en massa 40-åringar (inget ont om dem!) som raggade på allt och alla . Hans “jobbarkompisar” är säljare och då gör man tydligen så, raggar och är otrogna fast de har fru och barn. Vilka människor säger jag bara! Så han sa att han inte kände sig speciellt hemma där, utan bestämde att vi skulle boka in en resa tillsamamns och åka snart. Wee! Det vill jag!
Men han hade suttit i baren och druckit drinkar så han var lite på lyset, medan de andra raggade runt. Halvt döv blev man på kuppen för det var ett sånt herrans liv.

Det är lite roligt det där. För när vi är ifrån varandra så längtar vi efter varandra så himla mycket, även om det bara är ett dygn.
Det är ju inte första gången vi är ifrån varandra. Han tycker att det är jättejobbigt att vara hemma om jag tex ligger på sjukhuset med Malva. Ett sjukhus som dessutom ligger i samma stad. Då tycker jag att det är värre för mig nu. Han är ju inte ens i Sverige. *s*
Vi är lika kära i varandra som när vi träffades och vi har varit tillsammans i 7 år. Har aldrig känt så förut med någon så jag är övertygad om att han är min Mr Right. Saknar honom sååå! Kom hem!