Weehoo. Lite tidigt att säga kanske, men om exakt en vecka är det halvtid!
Är redan i 5:e månaden, nu går det bara nerför som vi kallar det 😉

Har börjat fått djävulskt ont. Ska prata med bm om det, men jag ska inte träffa henne förräns i vecka 26. Låååååångt dit. Har ont i bäckenet, eller rättare sagt i ”bäckenkulan”. Sen strålar det ner i benet + att det sticker och stramar i ligamenten.
Att vara gravid denna gång är ingen dans på rosor. Med Jasmine var det värsta som hände att jag fick 3 uvi på raken, en yrselattack + en misstänkt havandeskapsförgiftning (vilket visade sig inte stämma). Med henne fick jag mina första förvärkar den 15/1… hon är född den 17:e. Så detta ska bli skoj att se… (eller kanske inte så skoj)
Den här gången blir det inte så har jag märkt. Har ont redan och får sammandragningar om jag ”överanstränger” mig, så som att gå ett steg för mycket eller ligga ner för kort stund i sängen. Jättekul!? Nä, inte direkt.
Till råga på allt så har man en vilde på 3 år man får jaga hela dagarna nästan… det är säkert därför det gör ont iofs, för förra grav hade jag ingen att springa efter. 😉

Näpp, jag ska inte klaga. Har förhoppningsvis ett friskt barn i magen och jag borde vara lycklig över att jag faktiskt kan bli med barn överhuvudtaget. (Men en gravid har privilegiet att klaga, det sa Erik igår… *ler*)
Och soooolen den lyyyyser.

et känns ju som evigheter till augusti. Eller inte just till den månaden egentligen.. men om man räknar. FEM månader. Det är ju massor av tid kvar ju! Känns som om allt kan gå på tok under de månaderna. Jag är så nojig denna gång. Inte speciellt skojigt alls. Kan inte minnas att det var så här förra gången. Då tog jag allt med ro och allt var helt ok.
Kanske beror på att jag inte har känt något alls än. Eller jag vet inte.
Låg igår och knölade med händerna på magen för att se om jag fick nån respons. Det tog ett tag men jag _tror_ att h*n svarade med en buff. Men sen var det lika lugnt som alltid. Tänk om det är nåt fel på den?
Jasmine var vild… *minns*

Grejen är väl den att man läser för mycket och allt man läser tror man ju på eller hur? 😉 Men iallafall, det står att man _kan_ känna bebisen tidigare om man är omföderska. Cirka 2 veckor tidigare. Så jag tycker att jag borde känna något nu. Eller iallafall snart. Kände Jasmine i vecka 20+2.

Jag vet att många har undrat över vad jag gjort eftersom att jag varit så ”hemlig” den senaste tiden..
Nej, jag har varken tatuerat mig eller piercat mig… 😉
Nu behöver jag inte vara så hemlig längre, för nu vet alla. Nästan alla iallafall. 🙂

Igår var jag och Erik på USÖ och tittade på vårt andra barn. Jajjemänsan. Det lever en liten parvel innuti mig, och h*n beräknas att titta ut runt den 24:e augusti. Jag är i 18:e veckan (4:e månaden). Jag har vetat om detta ända sen den 6:e januari, men har inte velat säga nåt ifall det skulle hända något.

Och jag är lycklig! Så jag vill inte ha några ”åhh stackars dig”-kommentarer och liknande. Att jag är gravid är helt frivilligt och det var på sätt och vis planerat, eftersom att jag alltid velat ha den ålderskillnaden på mina barn som jag får nu.
Dessutom har jag alltid velat ha två barn, och när detta barn är fött blir det inga fler. Och då kan jag ägna mig åt ”karriären” helt och fullt.

Jag är så lycklig! Helt totalt vrållycklig!
Skulle kunna skrika rakt ut så alla hörde… men jag ska hålla mig i skinnet 😉
Har varit iväg idag och det är. Precis som alla sa.

Igår när jag kom hem hoppade jag in i blomsteraffären för att kolla vad de tog för porslinskatterna. Har tänkt att köpa en till min mamma när hon fyller år den 3:e mars. De var inte så jättedyra, så det blir nog en sådan. Köpte en badbomb som luktade jättegott som jag tänkte att jag skulle ha i badet senare när jag nattat Jasmine och så…

Trodde jag, för sen fick jag ett mess på icq av Lisa som sa åt mig att tappa upp vatten på flaskor för vi hade inget vatten. Trodde att hon skämtade, men hon hade sett på ”Tvärsnytt” att det hänt något. Mycket riktigt. Fjärrvärmen hade slagits ut i hela Örebro pga en läcka… Det var det varmvattnet… Men asch då tänkte jag, sååå kallt kan det ju inte vara… så jag tappade upp ett bad, vattnet var ljummet så jag tänkte att ”det går nog ändå”. För att försäkra mig kokade jag vatten på spisen för att ha i, så blev det iallafall lite varmare.

Vad händer då? Jo.. vi har nåt fel på ena plattan och strömmen slås av. Jahapp.. där står man då mitt i bäckmörkret och undrar vad som händer… kollar in till grannen. Jodå, där lyser det minsann, så det är plattjäveln igen… (inte första gången) så det är bara att leta upp ficklampan och slå på jordfelsbrytaren igen. Så kom lyset tillbaka och jag tänkte äntligen få ta mitt sköna bad…

Åhå jaja vad skönt det var… *inte* Fy… har nog aldrig frusit så i hela mitt liv! 😉
Satt där i det nu nästan iskalla vattnet med gåshud över hela kroppen. Men bada skulle jag. Jo jo minsann 🙂 Hade ju sett fram emot hela dagen.
Så det blev ett mycket snabbt bad. Såg till att bli torr fort, på med kläder och fort ner i sängen med täckte på mig. Tänkte mysa framför tv:n men somnade efter 21:00… vaknade till när Erik kom hem vid 22-tiden. Frös fortfarande då, kanske var det kallt i lägenheten… för jag var inte kall direkt. Men frös så jag skakade. Erik trodde att jag var sjuk.

Idag har varmvattnet kommit tillbaka. Herregud vad beroende man är av varmvatten egentligen. Helt sanslöst bortskämd är man. *tycker*

Nåväl, har precis ätit lunch med Jessi, Jocke och Jörgen. Kinamat. Gott gott!
Jessi och jag åt wokad kyckling med broccoli. *mumsigt*

Allvarligt talat. Vad har man mobiltelefoner till om man ändå inte ringer med dem?
Sitter och väntar på att sambon ska komma hem från jobbet. Det skulle inte bli så sent idag trodde han. Näää… klockan är över 10 på kvällen!! Det finns något som heter telefonsamtal… som man kan meddela att man blir sen.
Om jag inte kände honom bättre än vad jag gör skulle jag misstänka att han gjorde annat nu än att jobba, men han och hans far har eget företag. Blir så piss bara… för JÄMT går jobbet före. Alltid! Jobbet går före hans hälsa, hans vänner och hans familj.
Jag hoppas att jag inte tröttnar för jag älskar honom verkligen, men om jag nu skulle göra det… undrar om han kommer tycka att det var värt det.
Blir så jävla sur bara när han vet att jag är trött och vill sova och inte sitta uppe och oroa mig. Men inte fan ringer han för det. *sur*