Weehoo. Lite tidigt att säga kanske, men om exakt en vecka är det halvtid!
Är redan i 5:e månaden, nu går det bara nerför som vi kallar det 😉

Har börjat fått djävulskt ont. Ska prata med bm om det, men jag ska inte träffa henne förräns i vecka 26. Låååååångt dit. Har ont i bäckenet, eller rättare sagt i ”bäckenkulan”. Sen strålar det ner i benet + att det sticker och stramar i ligamenten.
Att vara gravid denna gång är ingen dans på rosor. Med Jasmine var det värsta som hände att jag fick 3 uvi på raken, en yrselattack + en misstänkt havandeskapsförgiftning (vilket visade sig inte stämma). Med henne fick jag mina första förvärkar den 15/1… hon är född den 17:e. Så detta ska bli skoj att se… (eller kanske inte så skoj)
Den här gången blir det inte så har jag märkt. Har ont redan och får sammandragningar om jag ”överanstränger” mig, så som att gå ett steg för mycket eller ligga ner för kort stund i sängen. Jättekul!? Nä, inte direkt.
Till råga på allt så har man en vilde på 3 år man får jaga hela dagarna nästan… det är säkert därför det gör ont iofs, för förra grav hade jag ingen att springa efter. 😉

Näpp, jag ska inte klaga. Har förhoppningsvis ett friskt barn i magen och jag borde vara lycklig över att jag faktiskt kan bli med barn överhuvudtaget. (Men en gravid har privilegiet att klaga, det sa Erik igår… *ler*)
Och soooolen den lyyyyser.

et känns ju som evigheter till augusti. Eller inte just till den månaden egentligen.. men om man räknar. FEM månader. Det är ju massor av tid kvar ju! Känns som om allt kan gå på tok under de månaderna. Jag är så nojig denna gång. Inte speciellt skojigt alls. Kan inte minnas att det var så här förra gången. Då tog jag allt med ro och allt var helt ok.
Kanske beror på att jag inte har känt något alls än. Eller jag vet inte.
Låg igår och knölade med händerna på magen för att se om jag fick nån respons. Det tog ett tag men jag _tror_ att h*n svarade med en buff. Men sen var det lika lugnt som alltid. Tänk om det är nåt fel på den?
Jasmine var vild… *minns*

Grejen är väl den att man läser för mycket och allt man läser tror man ju på eller hur? 😉 Men iallafall, det står att man _kan_ känna bebisen tidigare om man är omföderska. Cirka 2 veckor tidigare. Så jag tycker att jag borde känna något nu. Eller iallafall snart. Kände Jasmine i vecka 20+2.

Jag vet att många har undrat över vad jag gjort eftersom att jag varit så ”hemlig” den senaste tiden..
Nej, jag har varken tatuerat mig eller piercat mig… 😉
Nu behöver jag inte vara så hemlig längre, för nu vet alla. Nästan alla iallafall. 🙂

Igår var jag och Erik på USÖ och tittade på vårt andra barn. Jajjemänsan. Det lever en liten parvel innuti mig, och h*n beräknas att titta ut runt den 24:e augusti. Jag är i 18:e veckan (4:e månaden). Jag har vetat om detta ända sen den 6:e januari, men har inte velat säga nåt ifall det skulle hända något.

Och jag är lycklig! Så jag vill inte ha några ”åhh stackars dig”-kommentarer och liknande. Att jag är gravid är helt frivilligt och det var på sätt och vis planerat, eftersom att jag alltid velat ha den ålderskillnaden på mina barn som jag får nu.
Dessutom har jag alltid velat ha två barn, och när detta barn är fött blir det inga fler. Och då kan jag ägna mig åt ”karriären” helt och fullt.

Jag är så lycklig! Helt totalt vrållycklig!
Skulle kunna skrika rakt ut så alla hörde… men jag ska hålla mig i skinnet 😉
Har varit iväg idag och det är. Precis som alla sa.