Det var fotografering idag på dagis och eftersom Jasmine är ledig tänkte jag att hon kanske kunde få sova ut lite innan vi gick dit, så jag frågade personalen i går om det gick bra om vi kom efter 9. Jodå, det var helt ok. De andra ”fröknarna” tyckte att det var en bra idé. Skönt tänkte jag att de gick med på det så hon får sova lite längre och inte behöver släpa upp henne i ottan…
Så ringde telefonen tjugo i 9 imorse och en av dagisfröknarna (Bettan) undrade var Jasmine var nånstans och jag sa som jag och de andra kommit överrens om, att vi skulle komma senare. Nehepp, det gick minsann inte för sig och lämnade över luren till samma person som jag diskuterat det här med igår. Och människan säger att nej men det går ju inte…”det förstår du väl”… Men snälla rara, jag frågade ju TVÅ (2) gånger igår om det gick bra?? Och fick till svar att ”det blir jättebra”… Men jag har fått för mig att ingen vågar säga emot ”Bettan”…

Alltså.. ibland får jag ett mindre spel på dessa människor…
Är det inte det ena så är det det andra och de vill få mig att framstå som om jag inte vet och känner mitt barn bäst. Som när de ringer om att hon har feber… ”åh hon bara hänger här och är så sjuuuuk” och när jag kommer dit är hon vildare än nånsin och när vi kommer hem så tar jag tempen… och då har hon 36,7 – jo men det är feber… iallafall om man heter ”Bettan” och är dagisfröken. Så jag sa åt henne att jag börjat ta tempen varje morgon. Fast det var inte nog… då vräkte hon ur sig att ”det måste vara nåt fel på Jasmine, för hon är sjuk jämt”… ”jaha, det tycker inte jag” sa jag till henne, ”inte mer än andra barn iallafall”… men ”jooo”… så jag blev ledsen och gick hem och började kolla i min kalender där jag skrivit upp när Jasmine är sjuk. (detta var i augusti) Jasmine hade scharlakansfeber i februari… så så ofta är hon sjuk…
(Bettan däremot är har varit sjuk i veckor emellanåt… så det är nog där skon klämmer)

Om det inte vore så att Jasmine trivdes så bra så skulle jag byta dagis, för som jag säger, är det inte det ena så är det garanterat det andra. Nu är ju jag arbetslös och har henne där 3 dagar i veckan, men det är ”för mycket” enligt ”Bettan”. Hon tror att jag gör det här för att ”utnyttja” dagis, och visst… till viss del har hon rätt. Men om jag inte trodde att Jasmine behövde dagis så skulle hon inte få gå dit alls.

Jag har allvarliga funderingar på att byta dagis, men hur vet jag att alla inte är samma…?
Det kan gå typ 2 veckor utan att det är nåt fel och precis när det börjar kännas skapligt, då ”händer” det nåt… Jag blir så trött!!