Typiskt mig

Fy faan vad jag är smart… nä, just det… inte alls…
Varför pratar jag först och tänker sen?? Det är ju så jävla typiskt och så får jag stå här nu som ett fån… Fan, vad TRÖTT jag blir på mig själv… *hata*
Vad får jag ut av att bete mig så här då? Nej, ingenting… *gosh*
Midsommaren kom och gick och jag var som vanligt vrålpackad och odräglig 😉
Kanske inte, men ändå… Nåväl, det dröjer iallafall ett tag tills det är midsommar igen… så jag behöver ju inte oroa mig i onödan… Alkohol är en farlig grej, iallafall när jag kommer i närheten… lite för mycket vin och jag berättar min livshistoria inklusive allt och alla… Kul för de närvarande kanske.. men för mig dagarna efter… *skakar på huvudet* Nope, skulle inte tro det… Skämmas som ett djur…aldrig mer, som man säger när man är bakfull och dan.. Det är väl en annan sak om man inte minns vad som har hänt… man jag gör ju det tyvärr…Och jag är inte mig själv efter minst två dagar så allt jag säger inom de dygnen skall inte tas på fullaste allvar… Men det är ju det alla gör… tyvärr ska väl tilläggas…
Det mest knepiga är ju att varje gång jag tar mig en ordentlig fylla så blir jag totalt genomförkyld de närmsta dagarna efteråt… så nu sitter jag här genomsnorig… Det tar aldrig fel, det är jämt så… Kanske är jag allergisk mot alkohol eller nåt… Kan man vara det?? Isåfall förstår jag varför jag alltid blir så känslosam och sån… Nä.. jag har sån ångest över saker och ting och svär på att jag aldrig ska dricka så mycket igen… säger jag ja, tills nästa gång jag sitter där.

Nåväl, nu är det ju tyvärr som det är… inte mycket jag kan göra åt saken nu… (tyvärr)
vi hörs om ett par dar då jag är mig själv igen… om jag inte har dött av ångest då.