Vitaminer

Mår lite bättre nu än tidigare idag så jag var helt övertygad om att jag skulle falla ihop. Nära på glasbubblekänsla fast ändå inte. Som ångest, men ändå inte. Tog dock en Xanor och sen så försvann det så det var väl ångest…
Magen är ju fortfarande som den är, men det får man ju leva med. Åtminstone till nästa vecka, då jag fick en läkartid. Men nu är jag fånig och tycker att jag kanske inte alls behöver gå dit, fast jag vet att jag borde och jag vet att jag framför allt måste!

Var en sväng på stan och shoppade lite grejor till en vän. Skulle ha kalciumtabletter (gröna burken) till min yngsta (som måste ha extra) men just den som vi har använt i flera år hade de slutat sälja överallt. 🙁 Så nu får jag försöka leta på nätet istället. Var inne på Life och på Hälsokost, men det fanns som sagt inte. Och varför byta när båda barnen äter vitaminerna med glädje? De är jättegoda enligt dem. Fick dock köpa en annan sort nu, en för vuxna med ordinationen att dela dem.. och då är det inte ens tuggtabletter. Suck!

Så nu ska jag ge mig ut i djungeln… och sen ska jag blogga lite till på min andra domän. 😛

Spiral

Nu har jag faktiskt mått bra ett bra tag, eller ja, jag har förträngt mina känslor och försökt att låta ångesten bara komma utan att jag har fått panik bara för att. Utan piller, för jag försöker att låta bli dem så långt det går.
Förra veckan var hektisk, om man ska uttrycka det enkelt. Min dotter hade balettuppvisning i 3 dagar, varav genrep tisdag-torsdag. Mycket saker var det samma helg. Brukets dag, dvs barnens skolor och dagis hade öppet hus och jag bakade cupcakes till det. Trots stressen så mådde jag faktiskt hyfsat och även om jag kanske hade mina nedgångar så fejkade jag dem bra. Inga piller under hela veckan. Kors i taket!

Nu har det lugnat ner sig igen och klumpen i halsen är tillbaka. Jag mår inte illa, eller jag försöker intala mig att jag inte gör det. Men jag är rädd… för sist gick jag någon vecka med detta symtom, sen kräktes jag. Jag försöker verkligen att ignorera, det kanske bara var en engångsgrej.

Jag utsätter mig för mina vardagliga “faror” fast jag egentligen inte har någon lust. Jag vägrar att låta ångesten besegra mig. Det måste gå på något sätt.

Nu sitter jag dock här med ett piller i magen, men det är bara för att jag ska försöka släppa denna klump jag har i halsen. Senare ska jag sätta mig och göra en lista på allt jag måste göra och satsa på det viktigaste. Jag ska bli en “list-människa”. 😉

Sedan, för att bara förbereda, så kommer denna blogg försvinna. Jag är hemskt ombytlig av mig och ber om ursäkt för det, men jag saknar min “gamla” blogg… så allt kommer att flyttas tillbaka till Manulog, men om du vill fortsätta och läsa så måste du registrera dig. Du märker när det är dags, för länken hit kommer att upphöra. 🙂

Mönster… men varför?

Jag börjar bli knäpp, på riktigt…

Har gjort en egen liten analys och kommit fram till att så fort jag ska göra något, har något inplanerat (trots att det är saker som sker regelbundet) så får jag ångest.

Det kan vara allt från att hämta barnen på skola och dagis, följa med dottern till baletten, gå och handla, åka till svärföräldrarna… vara social hemma. Det är något som inte stämmer, men jag får ökad ångest de dagarna.

Igår fyllde min sambo år. Jag tog mig då, trots ångest, till stan för att köpa present åt honom. Sedan visste jag att vi skulle åka hem till svärföräldrarna på fika, eftersom att de inte kan komma till oss då de är allergiska mot katterna… Det gick bra, tills jag fick en redig panikattack vid fikat. Tydligen märkte ingen av dem det, så tydligen kan jag dölja det bra med mitt poker face.

Idag, eller rättare sagt just nu, skulle min dotter ha varit på sin balett. Jag vaknade vid 6 imorse med en sån stark ångest och illamående så jag trodde att det var kört. Jag skulle nog inte ens hinna ta mig ur sängen innan jag skulle kräkas… så illa var det. Men samtidigt kändes det som ångest, så jag stoppade i mina hörlurar och satte på min avslappningsmusik, och vips så somnade jag om. Att ens försöka andas igenom en panikattack är så svårt, för jag börjar oftast hyperventilera och då blir det värre. Tydligen funkar avslappning bra för mig, även om jag personligen inte tycker att jag slappnar av bra.

Just nu är ångesten inte lika stark, men jag känner att den ligger och lurar, så jag har tagit Xanor ifall att… Den senaste veckan har jag ju haft ångest, flera gånger om dagen och det tär på krafterna. Plus att magen inte fungerar som den ska… Allt är så jävla påfrestande ibland och ibland undrar jag hur mycket mer jag ska orka.