Yay

Jag är på väg. Eller det verkar iallafall som så. Har ju inte skrivit mycket om min vikt på ett tag, dels pga uppehållet jag hade och dels för att jag inte har velat. Det där med vikt är ju ett känsligt ämne för mig, speciellt när det inte går som jag vill trots att jag försöker med allt. Men det verkar som om det börjar lossna. Inte för att jag gått ner så mycket som jag hade velat, men det har varit “sommar”, om man nu kan kalla det sommar… jag har varit sjuk osv. Men, jag står inte still och det är stort för mig.

Så sen i maj så har jag tappat 3,5 kg och minskat 4 cm i midjan, vilket märks redan för mina byxor är lösare nu än innan sommaren. Nu är det nya tag som gäller, för till december har jag ett mål: att ha tappat mellan 5-10 kg till. Klart det kommer att gå, om denna motivation håller i sig.

Nästa vecka börjar jag träna på allvar – alla dagar i veckan!

Och förmodligen kommer jag att lägga en del inlägg bakom lås, så är ni intresserade är det bara att hojta till.

Urgh…

Har kommit ur Ketos och allt är inte så strålande längre. Faktum är att livet ter sig jäkligt pissigt emellanåt. Men det är bara att ta tag i eländet igen…

Igår följde jag med A på Hatha Yoga.
Först tänkte jag att det inte alls var nåt för mig, kände mig lite fånig men efter ett tag släppte det. Det var riktigt roligt, och frustrerande faktiskt att inte kunna göra vissa övningar för att man råkar vara överviktig. Inte så att övningarna inte är anpassade, det är de. Men att jag är så himla osmidig. Jösses!

Idag känns det kan jag säga. Jag har träningsvärk (ja, av yoga) i muskler jag inte visste att jag hade. Det känns som om jag fött barn. 😉

Jag vill verkligen fortsätta med detta. Jag tycker att allt som ger mig träningsvärk måste vara bra motion. Och detta var inte direkt ansträngande om man jämför… så nu måste jag försöka med operation övertalning igen. Saken är att passen går på en mycket dum tid. 🙁

Projekt

Som jag sa: Jag har börjat i terapi igen, inte vilken som helst och inte den förra. Nu siktar jag in mig på andra områden… Först tänkte jag hålla det hemligt, ifall det skulle gå åt pipan igen, men det händer grejor här!

Jag är som de flesta vet överviktig och jag har typ provat allt på marknaden. När jag fick information om en viktgrupp hoppade jag på. Vi arbetar inte med kostfrågor i första hand utan den mentala biten. Varför man äter som man gör och hur man kan ändra på sig. Det kallas även KBT (Kognitiv beteendeterapi) och jag måste säga att jag var skeptisk i början, men börjar ändra uppfattning.

Inte för att vågen är speciellt snäll ännu, men jag märker hur jag mår – och det är allra viktigast för mig. Jag äter som vanligt och allt jag vill, fast i mindre mängd. Och jag rör mig mer nu än tidigare. Provar på aktiviteter, utmanar mig själv – har ju fått en stegräknare bland annat.

Jag har även fått reda på varför jag är så euroforisk emellanåt… jag befinner mig tydligen i något som kallas Ketos, vilket innebär att fettförbränningen är på topp. Jag har naturligtvis ätit mindre förr, men aldrig någonsin har jag mått så bra samtidigt. Jag är pigg, glad och har ork att göra saker. Att jag befinner mig i Ketos vet jag – det luktar kattpiss om min urin. 😉

När kolhydraterna, som lagras i levern i form av glykogen, dras ned till ett minimum startar efter två dagar den verkligt effektiva fettförbränningen – trots att du får äta mat som traditionellt inte förknippas med att gå ner i vikt. Kroppen börjar bryta ner fettet och ombilda det till ketoner, som kan användas som ersättningsenergi. Kroppen befinner sig i ketos.

Så just nu får man rida på den vågen och hoppas att det händer något. Visserligen vägde jag mig häromdagen och det visade på -5 kilo… men sen är ju vår våg puckad också. Men om intresset finns så kommer jag fortsätta blogga om detta.