Förbannad

Mina barn dansar varje lördag och idag när vi skulle gå hem luktade spya lång väg i omklädningsrummet, där satt en mamma med sin dotter… varav mamman utbrister; “nej nu får du sluta för om du fortsätter sådär så kanske vi också får magsjuka!”

Alltså hade barnet kräkts ordentligt när hon skulle byta om, men skulle ändå in och dansa, samt smitta ner andras barn!

Jag blir så j*vla förbannad så det finns inte ord. Inte nog med att jag har emetofobi (rädsla för att kräkas) men jag bara undrar hur folk tänker? Min egen ångest kan jag (knappt) leva med – men jag kan absolut inte leva med UPPENBART korkade föräldrar, sorry!

Visst, dansen kostar rätt mycket pengar och de har betalt för att barnet ska gå där, men det kan väl ändå inte släpa dit ett barn som är sjukt?!

Hade det varit mitt barn hade jag sett till att få hem henne illa kvickt. Men jag verkar tydligen vara en av de få som resonerar så?
Jag sa även till mamman att hon borde ta med sig sitt barn och gå hem, men hon bara blängde surt på mig och gick in i salen, varav jag tog mina barn, varnade andra föräldrar och gick hem.

Nu däremot har jag världens jävla ångest. Jag blir så jävla trött på föräldrar som bara tänker på sig själva!!!!!

Tankar om svininfluensan

Först trodde jag att jag inte ens skulle bry mig att ens skriva något om influensan. Personligen är jag inte det minsta oroad för min egen del, tror inte att den egentligen är så farlig som media säger att den är. Jag kommer inte att vaccinera mig mot influensan. Dock är jag lite orolig ändå eftersom att Malva är i riskzonen. Jag menar, hon kan ju bli dödssjuk av en vanlig förkylning eftersom att hon har svag muskulatur i överkroppen och kan inte hosta så bra som andra barn. Hon har ju varit inlagd pga detta ett otal gånger under sitt snart 7 åriga liv. Men sen finns det ju inget vaccin ännu, och om det är någon som ska ta vaccinet i vår familj så är det hon, för att vara på den säkra sidan. Men vaccinet i sig är läskigt eftersom att man inte vet vilka eventuella biverkningar det ger.

Jasmine har varit förkyld och i helgen var det Eriks tur. Själv kommer det och går på mig och verkar aldrig bryta ut ordentligt. Det är inte svininfluensan, för ingen av oss har eller har haft feber. Vi är bara supertrötta och hängiga och orkar ingenting. Malva hade varit lite hängig i skolan idag, men har för övrigt mått bra. Men man är ju lite mer uppmärksammad när det gäller henne eftersom att vi vet hur fort det kan gå. Från ingenting till allvar på några timmar. Skönt dock att läkarna på sjukhuset vet vem hon är och snabbt kan ta fram journaler så de förstår allvaret om man nu skulle behöva det. Men vi förebygger med inhalationer dagligen eftersom att hon har börjat klaga på halsont, vilket både syster och pappa har och har haft och hon “tätnar” jättefort när hon blir sjuk, så det är lika bra att börja i tid.

Fast man får ju hoppas att vi alla klarar oss. Men man vet ju aldrig.

En vecka senare

Pratade nyss med veterinären och fick det bekräftat att det INTE rörde sig om PKD, vilket jag gått och varit orolig för. Skönt det iallafall. Nu minns jag inte exakt vad det var, för veterinärer (som annat läkarfolk) talar på medicinspråk så man inte fattar mycket. Dock var det en relativt sällsynt sjukdom som oftast angriper hud och slemhinnor och senare inre organ som hjärta, lungor, lever… fast ytterst sällsynt njurar! Va faan! Såklart att just min katt blir sjuk och att han ska vara så sällsynt så det minsann sätter sig på njurarna. :/

För i hans fall, så var det njurarna som tog stryk. Dessutom så om han hade levt så är prognosen dålig och behandligen består av mycket höga doser av kortison – och det önskar jag inget djur. Men vad är oddsen egentligen?! Jag menar att det sätter sig på njurarna… ingen egentligen, men så händer det. Och det händer dessutom mig/oss. Som om vi inte har haft nog med njursjuka katter.. även om det nu i första hand inte berodde på njurproblem, utan det tillkom som en komplikation.

Han hade inte kommit tillbaka från krematoriet ännu, men när vi hämtar hans aska så får jag även obduktionen skriftligt så jag kan läsa ifred och fundera på hur vi ska gå till väga med en ny kompis åt Musen. Hon är så uttråkad. 🙁 Och främst köpte vi ju Rory som sällskap till henne… Nåväl, det kanske låter hårt och kallt, men vi ska nog låta en ny liten kille få komma hit. Det är Rorys halvbror och har färgen röd & vit. Återkommer om och ifall det blir aktuellt.