Helgen kom och gick

Det var en intensiv helg. Dessutom var jag “barnledig” (kallar det så när M är på korttis, min 17-åring är rätt självgående).
Fredagen bestod av pyssel med katten inför utställningen.  På kvällen åkte jag till Conventum för att hjälpa till med förberedelser inför de två kommande dagarna. Kom hem vid 21:30 och åkte till ica och köpte en massa snask.

Lördagen ställde jag ut Uffan för första gången som vuxen. Trodde det skulle gå åt helvete, för hemma är han inte speciellt samarbetsvillig om vi säger så. Men det gick jättebra! Han var lite nervös, men han skötte sig perfekt! Faktiskt bättre än andra jag haft med första gången.  🙂 så nu är jag väldigt taggad att fortsätta.

Jag skulle ha hjälpt till på utställningen på lördagen. Brukar göra det för att sitta på en utställning i flera timmar och vänta på att få gå hem, brukar vara himla tråkigt. Den här gången hann jag inte jobba alls. :/ skum känsla. Men jag träffade massor med “bekanta”, kikade (och klämde) på avkommor och mina avkommors avkommor. Jätteroligt verkligen! Sen kom flera obekanta ansikten fram och frågade om det var jag som föder upp under S* Fonrims. Det har aldrig hänt förr och det komiska är att de beundrade mina katter… och pratade lite om kommande avel, fast jag inte ställt ut dem på jättejättelänge.  🙂

Söndagen spenderades mest i sängen. Tydligen var det för mycket intryck så jag sov, sov och sov. 😉 Eller… så försökte kroppen sova bort den annalkande förkylningen. För i morse vaknade jag tung i huvudet, rinnande näsa och kli i öronen och halsen. :/
(Fast har väntat på det, det var ju typ 2 v sen terminen började och det slår aldrig fel)

Nu ska jag stoppa upp näsan, klä på mig, för snart är det skoldags. 🙂

En olycka kommer sällan ensam…

Ja, så heter det ju.

Runt midnatt började Gurkan bete sig på ett sätt som han gjorde förra gången chippet gick ur honom. Han är chip-kastrerad med Suprelorin.
Den förra gången åkte vi till Strömsholm med honom. Han fick komplikationer och fick ligga kvar i några dygn. Allt pga uringrus.

Nu tio månader senare är vi där igen.
Chippet går ur och han blir så stressad att han bildar struvitstenar. 🙁

Så det blev ett akutbesök mitt i natten på det nyöppnade djursjukhuset i stan.

Inga direkta stenar/grus i urinblåsan, men hela urinröret var fullt. 🙁
Nu blir det antinflammatoriskt i en vecka. Sedan blir herrn kastrerad.

Inte alls min plan, men så får det bli. Han ska inte behöva ha ont mera.

Glest

Har inte haft någon vidare lust att skriva. Känns inte som om någon ens läser här längre… vilket troligen beror på den glesa uppdateringen här, så jag har ju bara mig själv att skylla. Sedan har jag ju bloggsvackor ibland, kortare eller längre, som en del kanske vet.

Sommaren var kort i år. Nu är temperaturen under det normala, säger iallafall de på tv. Själv tycker jag att allt under 10-15 grader är pisskallt… och det är ju där det ligger runt just nu. Visst är det fint väder ute, men det är iallafall för kyligt för mig. Och dessutom så gör det ondare i mina leder när det är kallt. Väderväxlingar gör jätteont, samt temperaturväxlingar. 🙁

Vill passa på och berätta för er som inte vet; vår lille Bibic finns inte längre finns med oss. Han fick ju som sagt struma och skulle prova på medicin i en månad som visade sig fungera mot just struman. Problemet med Bibic var att han var så himla lös i magen. Han gick aldrig i lådorna, utan satte sig bredvid (så de andra katterna klev i det och resten kan ni räkna ut) samt läckte lite här och där i lägenheten. Vi fick prova ett slags pulver att ha över maten som skulle få hans mage stabil igen, men det hjälpte inte heller. Sista alternativet var kortison. Vi valde dock att ta bort honom, för Bibic blev så konstig. Han blev dement över en natt. Kände inte igen oss, hade problem att se och kunde inte längre höra oss. Så han fick åka till veterinären och somna in för evigt istället.

Annars har det varit kattutställningar, jag har varit och kryssat med DarlingNina & Micke och däremellan mest slappat. Motivation och ork har inte riktigt infunnit sig, vet inte riktigt vad det beror på, men om det inte vänder snart får jag fundera ut vad jag ska göra med mina hobbysar.

Nåväl, ett litet livstecken från mig. Nu ska jag gå och fixa med en massa saker. Malva fyller 8 år idag.