Kattutställning

Var på Birkas utställning i Nacka i lördags och det var lääääänge sen jag mådde så bra psykiskt. Så fort jag kommer hemifrån, utan barn (Jasmine var visserligen med mig) så går det ganska bra. Dock hade jag fortfarande ingen aptit… åt typ 1 falafel och 3 matskedar bulgur på hela dagen av rädsla att magen skulle balla ur. Då är jag hellre utan mat. Dricker gör jag iallafall ordentligt så det kan man inte klaga på.

Utställningen gick super! Jag tror inte att jag varit så glad eller chockad på länge. Gurkan fick Ex1 (vilket vi var där för) men även BIV (som jag alltid tyckt är skitsvårt att få) och NOM (för att inte tala om ÄNNU svårare)!!! När han nominerades tappade jag andan. Jag blev så himla chockad! Min gurk! Det händer bara inte var min tanke, men det gjorde det. 🙂 Ännu roligare var att hans syster (som tävlade hos en annan domare) också blev Nominerad och fick alltså tävla ihop med Gurkan i slutet av dagen. Ingen av dem vann, men dagen var helt underbar ändå. Jag fick ju mer än vad jag hoppats på och domaren, samt andra domare + uppfödare tyckte att Gurkan var superfin och ville ta med honom hem. 😉 Min uppfödare, dvs där jag köpt honom sa att detta var något jag nog får vänja mig vid… men hur gör man det? Gosh säger jag bara. Förstår fortfarande inte riktigt hur det gick till… Men inte klagar jag! 😉

På söndagen var det klubbmästerskap i Nerk, och han hade en ny domare och där fick han visserligen en hyfsad bedömning… men han fick gå hem. Inte för att jag var förvånad över det, men den orsaken vill jag inte skriva om här. 😉 Hon som dömde honom sa också att om man skulle behöva visa någon hur en norsk skogkatt ska se ut, så är han ett praktexemplar… men som sagt, han fick gå hem… Men den andra hanen som fick stanna var supersnygg, så jag gråter inte blod. Jag vet numera att jag faktiskt har en rätt snygg grabb ändå. 😉

Och det gjorde absolut inget för jag var såååå trött efter lördagen och han också för den delen. Och för mig är det bättre att det går bra på en internationell utställning än på KM, eftersom att det är fler katter (motståndare) och fler vana/kända domare där, som vet vad de pratar om. Och det är de internationella utställningarna som “räknas” i längden.

Så, summan av två utställningar i hans liv är alltså: 2st Excellent 1, 1st BIV & 1st NOM – Inte helt fel om du frågar mig. 🙂
Inte för att jag blir ledsen om han inte skulle vinna sin klass, men det är klart att man blir lite besviken om man pungar ut med 300:- och inte får det man vill ha… I vårt fall för närvarande alltså Ex 1:or. Men allt annat är bara bonus. Så, som sagt; jag är MER än NÖJD.

Katt med stressmage

… det är Gurkan det.

Eftersom att han mår bra, är precis lika gosig, pigg, busig och pussig som vanligt så är det troligen ingen annan bakomliggande orsak till att hans mage har pajat totalt. Har för säkerhetsskull ringt veterinär och beskrivit och rådfrågat och de tror också på att det rör sig om stress alternativt en kombination av stress och könsmognad.

Första gången det hände var när han flyttade hit. Han blev väldigt lös i magen och jag blev förstås nojjig med tanke på vad som hände med hans halvbror. Sedan fick han ju mask och därefter började han att hosta vilken nu har försvunnit efter att ha kört diverse huskurer samt kattmalt. Denna gång uppsökte vi också veterinär som trodde att han bara hade känslig mage men att han var precis som en katt i hans ålder ska vara.

Nåväl, magen stabiliserades efter någon vecka och allt var precis som det ska vara.

Så var det dags för första utställningen, som gick jättebra! Har glömt bort att skriva något om den men det gick jättebra och han var jätteduktig trots att han var lite stissig, men det får man vara när man är en bebiskatt. Fick för övrigt Excellent 1, och en ljuuuuvlig bedömning, vilket man strävar efter när man ställer ut bebiskatter. 🙂 När vi kom hem igen så började magproblemen igen, men stabiliserades efter några dagar och han verkade inte bry sig om mina huskurer som jag körde.

I helgen var det dags igen!
Jag var nämligen bortrest från lördag till söndag (var och tog den värsta fyllan i mitt liv, men det är en annan historia 😉) och under den tiden hade Gurkan varit jättestressad och stissig och sprungit och ropat efter mig. Ni ser, Gurkan är min katt. Eller rättare sagt jag är ägd av Gurkan och ingen annan duger. Det är bara jag som kan få fram honom om han gömt sig någonstans tex. Här är det kärlek på hög nivå.

Nåväl, jag kom ju hemdrumlandes bakis och jävlig på söndagen och bestämde mig redan i bilen hem att jag skulle lägga mig i badet eftersom att jag luktade hund, vilket vare sig min sambo eller dotter klarar av, så jag kunde krypa ner i bingen med min ågren. Gurkan satt utanför badrumsdörren och bara vrålade efter sin matte så jag kunde inte direkt njuta av mitt bad. Sen började problemen. Han bajsade löst redan på söndagskvällen men sen blev det värre. Så fort jag inte satt med honom eller om han inte såg att jag fanns i närheten så ropade han efter mig. I måndags var det ännu lösare och då gav jag honom blötmat och magen stabiliserades och han bajsade korvar igen.

Men så fick jag ju för mig häromdagen att åka ut och shoppa några timmar och då var det igång – igen!
Det verkar som om han är rädd för att vara ensam, men det är han ju inte. Det går ju 3 andra här och skruttar… Så, summan är att får jag ingen bukt på detta så vet jag inte vad jag ska göra härnäst. Jag menar, jag måste ju få lämna hemmet ibland. Han är så mammig så det finns inte.

Idag är det fredag och magen börjar stabilisera sig igen. Det är absolut inget annat som är knas för han är precis som vanligt, om än lite mer “klängig” på just mig, vilket kan vara charmigt i sig, men jag vill ju inte att han ska må dåligt av det. Nu har vi iallafall införskaffat Feliway, både som spray och en att sätta i vägguttaget och hoppas på att han lugnar sig lite grann. Det har bara gått några dagar med Feliwayen och det har redan blivit bättre… så peppar peppar.