Helgen kom och gick

Det var en intensiv helg. Dessutom var jag “barnledig” (kallar det så när M är på korttis, min 17-åring är rätt självgående).
Fredagen bestod av pyssel med katten inför utställningen.  På kvällen åkte jag till Conventum för att hjälpa till med förberedelser inför de två kommande dagarna. Kom hem vid 21:30 och åkte till ica och köpte en massa snask.

Lördagen ställde jag ut Uffan för första gången som vuxen. Trodde det skulle gå åt helvete, för hemma är han inte speciellt samarbetsvillig om vi säger så. Men det gick jättebra! Han var lite nervös, men han skötte sig perfekt! Faktiskt bättre än andra jag haft med första gången.  🙂 så nu är jag väldigt taggad att fortsätta.

Jag skulle ha hjälpt till på utställningen på lördagen. Brukar göra det för att sitta på en utställning i flera timmar och vänta på att få gå hem, brukar vara himla tråkigt. Den här gången hann jag inte jobba alls. :/ skum känsla. Men jag träffade massor med “bekanta”, kikade (och klämde) på avkommor och mina avkommors avkommor. Jätteroligt verkligen! Sen kom flera obekanta ansikten fram och frågade om det var jag som föder upp under S* Fonrims. Det har aldrig hänt förr och det komiska är att de beundrade mina katter… och pratade lite om kommande avel, fast jag inte ställt ut dem på jättejättelänge.  🙂

Söndagen spenderades mest i sängen. Tydligen var det för mycket intryck så jag sov, sov och sov. 😉 Eller… så försökte kroppen sova bort den annalkande förkylningen. För i morse vaknade jag tung i huvudet, rinnande näsa och kli i öronen och halsen. :/
(Fast har väntat på det, det var ju typ 2 v sen terminen började och det slår aldrig fel)

Nu ska jag stoppa upp näsan, klä på mig, för snart är det skoldags. 🙂

Det närmar sig…

Luna, dag 59

Luna har fått ett smeknamn de senaste två veckorna. Hon kallas numera för “Smockan” (tjocksmockan). Inte för att hon på något sätt är fet, hela magen är ju fylld av kickboxande småkattbebisar. Längtar sååå tills de kommer!

Det här är hennes första kull och jag hoppas att allt kommer att gå så bra det kan. Hon har börjat bli lite rastlös och tycker att det är jobbigt att hitta en bra ställning att vila i och det är jobbigt att tvätta sig.

Två personer tippar på 5st bebisar där inne. Jag har börjat från 1 till 2 och från 2 till nu 4. Tror inte det är fler, men som det boxas kan man aldrig vara säker. Är så nyfiken på hur de ser ut.

Jag har egentligen ingen aning om när de behagar komma heller, för om man räknar ifrån parningsdagen så är hon på dag 59 och ska föda i mitten på nästa vecka. Men om man går ifrån dagen man såg röda tuttar, så är det den här veckan de ska födas (om två dagar) och om man räknar på ett tredje sätt så är hon på dag 55-57.

 

Nåväl, dag 65 infaller i alla tre uträkningarna under vecka 11 så helt fel har jag ju inte. 😉

En olycka kommer sällan ensam…

Ja, så heter det ju.

Runt midnatt började Gurkan bete sig på ett sätt som han gjorde förra gången chippet gick ur honom. Han är chip-kastrerad med Suprelorin.
Den förra gången åkte vi till Strömsholm med honom. Han fick komplikationer och fick ligga kvar i några dygn. Allt pga uringrus.

Nu tio månader senare är vi där igen.
Chippet går ur och han blir så stressad att han bildar struvitstenar. 🙁

Så det blev ett akutbesök mitt i natten på det nyöppnade djursjukhuset i stan.

Inga direkta stenar/grus i urinblåsan, men hela urinröret var fullt. 🙁
Nu blir det antinflammatoriskt i en vecka. Sedan blir herrn kastrerad.

Inte alls min plan, men så får det bli. Han ska inte behöva ha ont mera.