Magproblem

Det måste vara jättekul att läsa min blogg. Eller inte. Det enda jag skriver om är värk, värk, värk och ännu mer värk…

Så här kommer ett till.

Jag tror att min mage nu håller på att krascha rejält. Det sjuka är att magen varit “stabil” sen jag började äta Diklofenak regelbundet, medicinen jag får för min onda hand. Inte för att det hjälper till 100% mot värken, men jag kan leva med det. Eller kunde. Magen som sagt, har varit stabilare än tidigare vilket jag varit glad över.

Nu har jag dock börjat få smärtsamma kramper, frossa, illamåendevallningar varje kväll/natt och det enda jag kan koppla det till är just medicinen.
Så, vad ska jag göra nu då? Det är som att välja mellan pest eller kolera. Ha ont i magen eller ont i handen. Fungera normalt eller inte. Fast i nuläget fungerar ju ingenting – förutom handen när jag går på “full effekt”.

Kanske ska jag fortsätta med Diklofenak och invänta magsåret? Kanske tar vårdcentralen en på allvar då?

Hand-update

Och så en update angående handen då.
Jag var ju hos läkaren i förra veckan för att diskutera mina alternativ. Provsvaren samt röntgen hade nu kommit och det syntes inga förändringar.. konstigt tycker jag, jag känner ju skillnanden i handen, där svullnaden sitter. Känns som om benet är helt utplattat och brett, men det var “normalt”… eller ja, iallafall ingen fara. Nehej. Jahaja.

Fick dock inte träffa samma läkare som skickade remissen, varav jag fick dra hela historien igen. Denna läkare tyckte sig dock tro att det rörde sig om psoriasisartrit eftersom att jag har haft ont nu oavbrutet i 4,5 månad – vilket i sig inte är normalt överhuvudtaget. Nåväl, jag berättade om min medicin, att den inte fungerar som jag vill och han sa att jag har två saker att välja på; antingen får jag något som bara tar ner svullnaden eller så får jag något mot smärtan. Jag valde det senare, så nu käkar jag Diklofenak 4 ggr/dag istället för Pronaxen 2ggr/dag. Om jag märker någon skillnad. Jo, ytterst lite. Om jag fick välja så skulle jag behöva knapra det dubbla för att vara nöjd, men det får jag ju inte.

Det mest tråkiga av allt det han sa var nog det att jag troligtvis aldrig kommer att bli bra i min hand. Det vill säga, den kommer aldrig att fungera som den gjorde förr… detta grundade han på att jag gått med detta så länge och att ingen medicin har hjälpt under tiden. Därför låter jag svullnaden vara, och äter min medicin så att iallafall smärtan försvinner under några timmar per dygn.

Men som sagt, det är bara att bita ihop och vänja sig vid sitt nya liv…

HANDikappad

Jag har skrivit det på Facebook, men nu börjar jag surna rejält.

Kontaktade VC angående min hand och tänkte att jag skulle kunna få någon slags hjälp eftersom att kortisonsprutan uppenbarligen inte hjälpte alls. Visst fick jag hjälp… OM 2 VECKOR! Gaaah….

En del tror att jag skojar när jag säger att jag funderar på att amputera handen och skaffa mig en krok istället… ja, iofs så skojar jag kanske lite angående kroken, men jag är så trött på detta att jag spyr. Reumatologen ansåg ju att jag inte har tillräckligt ont för att de ska sätta in några åtgärder… eller att jag inte har ont på fler ställen samtidigt. Jag är faktiskt ganska glad över att jag bara har denna smärta på ett ställe, kan jag säga, även om jag hade önskat att jag kunde få hjälp med detta. Jag fick Pronaxen, 2 tabletter att ta varje dag – som inte hjälper mycket… Men bättre än inget alls.

Jag kan inte:

  • Öppna något man måste vrida handen med utan att börja gråta
  • Jag kan inte tvätta håret (gissa hur flottigt det är?!)
  • Tvätta mig, borsta tänderna ordentligt
  • Resa mig från sängen, soffan, stolen med hjälp av handen
  • Lyfta saker, i värsta fall kan jag inte ens lyfta ett ark med papper (toapapper väger mycket!!)
  • Borsta håret själv
  • Torka mig vid toalettbesök
  • Klä på mig
  • Dra upp jackans dragkedja på mig eller barnen (totalt omöjligt eftersom man behöver två händer)
  • Bära saker
  • Skriva för hand
  • + en massa annat som man gör i vardagen utan att tänka på

Jag gör ju självklart allt ovanstående, men med vänster hand. Det går faktiskt ganska hyfsat, förutom i vissa situationer. Så jag antar att det är fult av mig att klaga…?
Jag är bara så frustrerad och känner mig så handikappad så jag blir ledsen.