En olycka kommer sällan ensam…

Ja, så heter det ju.

Runt midnatt började Gurkan bete sig på ett sätt som han gjorde förra gången chippet gick ur honom. Han är chip-kastrerad med Suprelorin.
Den förra gången åkte vi till Strömsholm med honom. Han fick komplikationer och fick ligga kvar i några dygn. Allt pga uringrus.

Nu tio månader senare är vi där igen.
Chippet går ur och han blir så stressad att han bildar struvitstenar. 🙁

Så det blev ett akutbesök mitt i natten på det nyöppnade djursjukhuset i stan.

Inga direkta stenar/grus i urinblåsan, men hela urinröret var fullt. 🙁
Nu blir det antinflammatoriskt i en vecka. Sedan blir herrn kastrerad.

Inte alls min plan, men så får det bli. Han ska inte behöva ha ont mera.

Kattutställning

Var på Birkas utställning i Nacka i lördags och det var lääääänge sen jag mådde så bra psykiskt. Så fort jag kommer hemifrån, utan barn (Jasmine var visserligen med mig) så går det ganska bra. Dock hade jag fortfarande ingen aptit… åt typ 1 falafel och 3 matskedar bulgur på hela dagen av rädsla att magen skulle balla ur. Då är jag hellre utan mat. Dricker gör jag iallafall ordentligt så det kan man inte klaga på.

Utställningen gick super! Jag tror inte att jag varit så glad eller chockad på länge. Gurkan fick Ex1 (vilket vi var där för) men även BIV (som jag alltid tyckt är skitsvårt att få) och NOM (för att inte tala om ÄNNU svårare)!!! När han nominerades tappade jag andan. Jag blev så himla chockad! Min gurk! Det händer bara inte var min tanke, men det gjorde det. 🙂 Ännu roligare var att hans syster (som tävlade hos en annan domare) också blev Nominerad och fick alltså tävla ihop med Gurkan i slutet av dagen. Ingen av dem vann, men dagen var helt underbar ändå. Jag fick ju mer än vad jag hoppats på och domaren, samt andra domare + uppfödare tyckte att Gurkan var superfin och ville ta med honom hem. 😉 Min uppfödare, dvs där jag köpt honom sa att detta var något jag nog får vänja mig vid… men hur gör man det? Gosh säger jag bara. Förstår fortfarande inte riktigt hur det gick till… Men inte klagar jag! 😉

På söndagen var det klubbmästerskap i Nerk, och han hade en ny domare och där fick han visserligen en hyfsad bedömning… men han fick gå hem. Inte för att jag var förvånad över det, men den orsaken vill jag inte skriva om här. 😉 Hon som dömde honom sa också att om man skulle behöva visa någon hur en norsk skogkatt ska se ut, så är han ett praktexemplar… men som sagt, han fick gå hem… Men den andra hanen som fick stanna var supersnygg, så jag gråter inte blod. Jag vet numera att jag faktiskt har en rätt snygg grabb ändå. 😉

Och det gjorde absolut inget för jag var såååå trött efter lördagen och han också för den delen. Och för mig är det bättre att det går bra på en internationell utställning än på KM, eftersom att det är fler katter (motståndare) och fler vana/kända domare där, som vet vad de pratar om. Och det är de internationella utställningarna som “räknas” i längden.

Så, summan av två utställningar i hans liv är alltså: 2st Excellent 1, 1st BIV & 1st NOM – Inte helt fel om du frågar mig. 🙂
Inte för att jag blir ledsen om han inte skulle vinna sin klass, men det är klart att man blir lite besviken om man pungar ut med 300:- och inte får det man vill ha… I vårt fall för närvarande alltså Ex 1:or. Men allt annat är bara bonus. Så, som sagt; jag är MER än NÖJD.