Då var det dags igen…

.. för ytterligare en födelsedag.

Har inte haft en sådan stor ångest för det den senaste tiden, förutom idag. Jisses.

Tror att det främst är pga att jag inte har pratat med min pappa sedan i julas. Jag förväntar mig inget utav honom, det börjat kännas konstigt att jag inte har en “normal” relation med honom. Samtidigt som jag vet att det var ett val jag gjorde, som jag står för eftersom att det har varit bra för mig. Jag har kunnat läka och gått vidare… Tills idag, då han skickade ett vykort på mailen för att gratta mig… och de där små orden; frågan om han fick komma imorgon. Panik.

Jag hade ärligt talat inte räknat med det. Och nu vet jag varken ut eller in. Om jag ber honom att inte komma, så kommer jag säkert ångra mig. Men om jag låter honom komma så kanske jag mår dåligt för det. Dilemma!

Ledsen katt

Det går superbra med Rory. Numera är det inget spott eller fräs ens från Wea, hon bara fnyser när han råkar befinna sig i närheten. 😉 Jag är så glad att allt fungerar så bra som det faktiskt gör med allihop.

Däremot har han börjat jama ordentligt. Först trodde vi att han hade ont någonstans… han fick lite mycket godsaker nu i början så han har varit lite lös i magen och i natt kräktes hela gänget… vilket förmodligen var utav fisken de fick i går eftermiddag, trots att den var genomkokt. 🙁

Men alla mår bra nu och har ätit bra under hela kvällen, så det var nog bara det. Men som sagt, han har jamat och “sett ledsen” ut. Men när han väl leker så är han vild som en galning. 😉 Men så fort man slutar leka med honom så kommer jamet. Gissar på att han är uttråkad. Jag menar, han kom ju från en “stor familj” med 3 syskon och 4 halvsyskon så lugn och ro kan inte ha funnits i det hushållet. 😉 Imorgon ger vi oss av till djuraffären för att shoppa lite leksaker (de vi har här hemma nu är halvdöda och urtråkiga), kattmat och kattsand. Annars vet jag inte hur vi ska lösa det…

Vad beträffar leken trodde jag skulle funka bra med Musen, men hon är ju så stor! Hjälp! Förra veckan var hon ju vår bebis, men nu.. jag vet inte hur fort det kan gå för en katt att lägga på sig efter en kastration, men hon är större än vår gamla pojke Bibic. För att inte tala om T U N G! :S Och dessutom har hon lite problem med hur hon ska hantera Rory, eftersom att hon är så stor och han så liten. Hon är lite för klumpig och dundrar på i 790 så han är lite reserverad. 😉

Men förhoppningsvis hittar vi några roliga vippor och möss som han kan få döda. Pingisbollar kommer inte på fråga. Been there, done that. De är säkert urskojiga – men inte när man (jag menar, vi människor) ska sova. *vet*

Mitt hjärta har svämmat över!

Übersöt eller vad?
Übersöt eller vad?

Nu är vår nye lille pojk hemma. Och visst är han otroligt söt!? Om han sköter sig så kanske det kan få bli fina barn efter honom om något år eller så. 🙂

Det går över förväntan här måste jag säga.
Han sjöng så fint nästan hela vägen hem och väl hemma blev Musen livrädd och hoppade bakåt flera gånger när hon fick syn på vad vi släpat med oss. 😉 Men nu har hon förbarmat sig över honom, för han måste ju tvättas – han luktar skitäckligt enligt henne. 😉 Bibic reagerade som vanligt, dvs med en tvångstvätt även från hans håll och Wea reagerade precis som jag trott med morr och fräs. Allt i sin ordning med andra ord. Känns bra att det faktiskt går så bra som det gör.

Men jag hade glömt att kissebebisar är så där små! Fast Musen var ju dock mindre när hon kom… Tiden går fort när man har roligt och bara för det så ska jag äckla mig med lite fler bilder som jag snott rakt av från hemsidan, fast det fick jag ju tillåtelse att göra. 🙂 Bilderna är tagna av Inga Lill Rönn / S* Highlander’s. Tack igen Inga Lill för ännu en Highlander’s katt!

Rory 12 veckor Rory 12 veckor Rory 12 veckor