Till tomten. :-)

Santa Claus
North Pole, Earth

Dear Santa,

I have been a good Girl.
It really wasn’t my fault what happened at Gocka’s Office party. It was Tessiz who spiked the punch with too much Wine. I can’t help it if I drank 7 glasses. It was so good—smelled and tasted just like Flowers by Kenzo.

I thought it was funny when I put Josse’s shoe on my head and danced the salsa on the kitchen table while singing `Hanging by a moment’. I didn’t mean to break Gocka’s PC and don’t know why Gocka would accuse me of murder.

I don’t remember calling Pelle’s wife a annoying cow—even though she looked like one with blue eye shadow and green lipstick!

And when I threw up on Katja’s husband’s leg, it was only because I ate too much of that pizza.

After all that fun, I admit I was a little tired. So I fell asleep on my way home and drove my car through my neighbor’s kitchen. I don’t think that was any reason for my neighbor to call me a kind cat and have me arrested for stealing!

So, Santa…here I sit in my jail cell on Christmas Eve, all hard and round. And I’m really not to blame for any of this thin stuff. Please bring me what I want the most—bail money!

Sincerely and fast yours,
Susanna (Really a nice Girl!)

P.S. It’s only 1 bucks!

Göra din egen story? (Funkar tydligen bara med IE)

Kärlek

Idag var jag iväg hos terapeuten igen. Höll nästan på att börja grina efteråt. Hon är verkligen duktig!
Hennes sammanfattning idag var: Rätt pappa = full pappa. Och min kommentar till det: Jag tror att det är så.

Jag vet inget annat. Jag känner inte min nyktra pappa. Jag vet inte vem han är. Min nyktra pappa är som en bekant. Men jag hyser oerhört starka känslor, stark kärlek till min fulla pappa. Barnet i mig vill ha tillbaka sin pappa, och det vuxna jag vill inte ha med honom att göra när han dricker. Detta är konflikten i allt.

När jag idag, i vuxen ålder, träffar min nyktra pappa känner jag igen honom till yttre och till rösten, men personligheten är inte densamme. Det är något som är fel på honom. Jag känner inte igen honom. Han är inte den person som jag minns.

Jag måste ändra fokuset från honom till mig. Fokus på mig har inte funnits tidigare och det är skrämmande. Det gör att jag får ångest. Jag vet inte vad jag kan försvara mig med för jag vet inte hur man gör.
Jag är livrädd för att såra andra människor, men jag måste tänka på mig och mitt behov främst.

Jag brottas dagligen med det lilla barnet i mig, men jag är äldre än henne. Och äldst vet bäst!
Därför har jag bestämt att vidta några åtgärder. Jag fick “läxa” till nästa gång, och bara tanken på vad det är jag ska göra får mig att bli helt darrig. Jag vet inte om jag klarar det. Men jag lovar att försöka.