Hur kommer det sig…?

…att man i ena stunden skall och får skriva och ventilera om vad man vill, när man vill och hur man vill,
för att i nästa stund få höra att man antyder, missförstår och sårar…?

Jag är en konflikträdd person. Det vet alla som känner mig väl.
Jag har inte lätt för att ta saker och ting direkt med personen/personerna det berör och ibland önskar jag att jag var lite kaxigare och kunde det. Men det är inte jag.
Jag är inte en sådan person. Jag är ledsen att säga det, men det är bara att acceptera.

Tyvärr så känns det så att jag inte längre kan använda denna plats att ventilerna mina tankar och funderingar då jag får mail och meddelanden från människor som undrar om det är dem det syftas på.

Just nu känner jag mig missförstådd i allt jag säger och allt jag gör, så nu läggs Manulog på is.

Kan man acceptera att jag är som jag är så gör man det.
Kan man det inte så är det något både Du och jag får acceptera. Sorgligt men sant.
Jag är ledsen om jag sårat någon av mitt inlägg. Det var inte min mening, men som allting annat den senaste tiden verkar det som om jag inte kan göra något rätt.

Önskar er alla et Gott Nytt År!
Jag finns på mejlen om det skulle vara nåt. *kram*

Vänskap

Här är jag igen och rör om i grytan. Idag tänkte jag skriva om en sak jag tänkt på ett tag. 😉

Iallafall, så kanske en del ser att jag börjat prata med en viss person, som jag varit osams med under hösten. Innan var vi väldigt goda vänner, men pga olika anledningar gled vi isär och hade våra meningskiljaktigheter. Jag ska inte sticka under stol med att jag har sagt dumma och elaka saker om henne, för det har jag, därför att jag var sårad och ledsen på henne. Hon har säkerligen gjort detsamma, och det strundar jag fullkomligt i. För nu har vi förlåtit varandra för det som var och har fått ett avslut. Nu får vi börja om från början och bygga upp relationen igen om vi vill ge den en chans.

Jag anser som så, att har man en vän som man varit osams med, och båda klarar av att lämna det jobbiga bakom sig så betyder det att den relationen är värd att satsa på. Den chansen skulle jag ge alla mina vänner för att jag gillar dem. Alla förtjänar en andra chans.

Jag har som ett exempel en god vän som jag känt sen jag började med hemsidor. Hon har alltid funnits där för mig, förutom en gång då vi blev osams över en sak. Men vi redde ut det (mycket tack vare en gemensamn vän) och idag är hon en av de bästa vännerna jag någonsin haft. (Du vet vem du är ;))

Iallafall, nu vet jag att många är irriterade på mig just för att jag förlåtit den här andra tjejen, och för att jag inte står på deras sida och fortsätter att tycka illa om henne för att de (de = de som är irriterade) gör det. Men ärligt talat, så tycker inte jag att jag har något med det att göra. Det är emellan henne och dem, inte mig. Vad jag gör, och vilka jag väljer som vänner har ingen med att göra än jag. Sen att de inte gillar mitt val av vänner är en annan sak, men det är iallafall mitt val.

Jag hackar inte på dem för att de umgås med folk jag inte gillar. Jag säger inte ett ljud om det, såvida de inte behandlar dem illa. Och visst, de tycker att hon behandlat mig illa… men JAG har förlåtit det, för det var ett enda stort missförstånd. Kan man inte då acceptera mitt val, även om man själv tycker att det är korkat?

DAGENS FRÅGA: Skulle du välja bort en vän för att hon/han valde att förlåta en vän du inte gillade?

Tillägg: För att klargöra en sak så är de männsikor som är irriterade på att jag/vi har lätt att förlåta. Det är inget endast jag har känt, utan även den personen jag förlåtit, och vad jag vet kan de som känner sig träffade inte kopplas ihop med den personen, så nej, det är inte ER jag pratar om. (Er=Ni som kontaktat mig idag)

Och okej, jag kanske har missförstått (som jag alltid gör tydligen) men konstigt att jag fortfarande minns orden ordagrant… men men, skit samma. Förlåt för att jag missförstod!

Strålande jul

Trots att jag inte haft någon julkänsla i kroppen måste jag ändå påstå att detta är en utav mina bästa jular. Lugn och ro och bara vara med de man trivs allra bäst med. Dagen började med att barnen fick öppna sina paket och jag mitt. Jag visste ju redan vad det var, men inte vilken sort. ;) Tomten måste ha tyckt att jag varit utomordentligt snäll i år. Jag fick min efterlängtade mobiltelefon; SonyEricsson Z520i, och ja, lyckan var total bara för det. :D

Sedan åkte vi till Eriks föräldrar och åt massor med god mat, kollade på Kalle, jag lekte med mobilen och sen kom Tomten med mer paket. Vi fick en hushållsassistent, äggklocka, krukväxter och muggar. Senare på kvällen kom mamma och syrran (syrran och hennes sambo + vovvarna skulle stanna över natten) och så passade vi på att byta paket. Mamma blev jätteglad för sin espressomaskin och jag blev jätteglad för min fina nya ljusstake. :)
Barnen fick MASSOR av paket och är mycket nöjda med, men ändå känns det som jag är mest nöjd. ;)

Vi var uppe rätt sent imorse, för syrrans sambo fyller nämligen år på julafton så vi tänkte ge honom en redig fylla… hehe… och det fick han. Syrran och jag bröt ihop flera gånger och bara tjöt av skratt för han var så komisk. :D Men självklart hade vi våra allvarliga stunder. Jag pratade mycket med syrran om höstens turbulens och hon blev inte glad över det jag hade att säga. Och ju mer jag tänker på det desto mer inser jag att hon har rätt.

Men, det ska vi inte diskutera nu när allt är perfekt för stunden.
God fortsättning allihop och den varmaste kramen vill jag ge till en liten ros därbortigenom. :)

Julens ordspråk: “Man skall icke vara elak mot Erik” *asg*

(Och sen vill jag be om ursäkt för alla eventuella busringningar… jag håller som sagt på att lära mig min nya leksak)