Tillfällighet?

Kom ut i köket och där står han.. igen!!!
Usch, jag kan inte beskriva känslan jag har. Jag är så rädd så jag skakar.
Ringde såklart polisen igen men det blev nåt fel och de skulle koppla mig. KOm aldrig fram. la på och ringde Erik som skulle komma på en gång, två minuter högst.
När jag tittade ut igen var han borta… skönt, men jag började kolla mig omkring. Då hade han gått runt och IN på vår gård! Sen såg han väl mig och vek up mot buskarna igen. Då såg Jag Erik komma. Han hade med sig sin yxa. 😉
Frågade mannen varför han hotar mig och han svarade att det var missuppfattat, det gjorde han inte.
Då kontrade Erik med att fråga om Polisen varit här igår och hämtat honom, och ja, det hade de!
Erik bad honom att aldrig visas ig här mer, för om han gjorde det skulle Erik slå yxan i huvudet på honom. Och så gick han iväg. Men kom tillbaka, men tog en omväg och stod och stirrade på mig från en bit bort. sen gick han och vi har inte sett honom sen dess.

När (jag skriver inte om för jag vet att han kommer tillbaka) han kommer så ringer jag polisen. Nu har jag ju iallafall ett bra signalement för det var mitt på ljusa dagen.

Tillfällighet?

Första steget

Det finns en tjejkompis på nätet som inspirerat mig att ta kontakt med vårdcentralen gällande min övervikt.
Idag var jag där för första gången och fick berätta lite om mig och hur den uppstått. Hon lyssnade och sa sen att det jag nyss berättat är så vanligt och att jag är tvungen att ändra mina vanor för att det ska gå, men att hon gärna är med mig hela vägen.
Blev så glad, för det är precis det jag vill.

Visst, piller och medicin i alla ära, men man måste ju börja med sunda vanor innan man kan prova något sådant. Och jag har absolut inga sunda vanor… ;) Så jag fick i “läxa” att äta frukost varje dag till nästa vecka.
Fick även väga och mäta mig och jag blev verkligen förvånad. För trots mitt frosseri (ja, jag menar verkligen f r o s s e r i) som jag ägnat mig åt den senaste månaden, visade att jag gått ner sen jag slutade på VV före jul.
Så det känns ju bra att jag fortfarande håller mig på tvåsiffrigt. :)

Det fanns även vattengympa för överviktiga som jag gärna vill börja i, så det skulle vi fortsätta prata om nästa gång.
Jag vägrar gå och bada med smalisar, även om de kanske inte bryr sig i om jag är fet eller ej. Men det gör jag, så får jag motionera med andra som är i samma sits tror jag att det är lättare.

Otäckt

Skulle göra mat åt Malva och kom ut i köket. Vi bor utåt gatan till så vi ser en massa människor gå förbi då cykelbanan ligger alldeles bredvid. Då kom det en man och gick, stannade och såg sig omkring. Jag trodde att han väntade på sin hund så jag brydde mig inte så mycket mer om det. Kokade färdigt makaronerna och fixade köttbullarna. Tog ca 10 minuter ungefär.
Då ser jag att mannen står kvar och stirrar in i mitt köksfönster!

Först tänkte jag att han kanske väntar på någon, men sen började han bete sig så underligt. Han stod på utsidan av staketet och drog i buskarna på ett fanatiskt sätt, sen vände han sig om och stod blickstilla med armen rakt ut och visade upp handflatan med spretiga fingrar. Så stod han i ungefär 5 minuter… då blev jag lite obehaglig till mods.

Ringde till grannen där Jasmine var och lekte och sa att det stod en man i buskarna och hon tyckte att det var lite märkligt.
Jag bad henne att skicka hem Jasmine vid 18-tiden och att hon då kunde gå in bakvägen. I vanliga fall brukar hon gå runt, men det ville jag inte att hon skulle göra nu.

Folk som gick förbi lade också märke till hans märkliga beteende och då hoppade han över staketet och började gå emot mig och jag började bli rädd på allvar. Ringde polisen, men fick vänta i över 5 minuter på svar. Så jag gick omkring och låtsades vara oberörd. Men la till sist på luren för jag var för rädd för att vänta.

Då ringer det på dörren!!
Hjärtat i halsgropen och jag blev verkligen jätterädd!
Tur som det var var det vår granne och jag bad honom komma in och frågade honom om han såg den där människan där ute. Jodå, det gjorde han. Han tyckte också att han verkade märklig så jag bad honom att stanna tills han gått därifrån.
Mannen därute grejade med händerna och visade tecket på struptag etc och jag var så rädd att jag inte kunde stå still.
Jag ringde en gång till till polisen och kom fram direkt. De kopplade mig till vår station, som vi har i området och de sa att de skulle skicka en bil på det på en gång.

Vi släckte ner i lägenheten för att han inte skulle kunna se oss så bra och man kunde se att han blev märkbart arg. Skrek och sprang i cirklar och drog och slet i buskarna. Sen helt plötsligt hoppade han över staketet igen och började gå iväg, men sen kom han tillbaka, men gick inte mot mig utan en bit bort. Jaha, han gömmer sig i buskarna, sa jag. Men grannen sa att han såg en polis gå emot honom och sen stod de och lyste på och pratade med honom i ca 5 minuter.

Sen ville de prata med mig och jag gick ut i trapphuset. Han frågade om jag blivit förföljd tidigare, men jag sa att det har jag iallafall ingen vetskap om, men det tror jag inte. Han tog mina uppgifter iallafall. Namn, personnummer och telefonnummer.
Sen kom en annan polis och sa att mannen troligen var missbrukare och påtänd och att han troligtvis inte var ute efter mig personligen, men förstod såklart att jag blev rädd och tyckte att det var obehagligt.
De tyckte att det var bra att jag ringde och jag sa att jag blir extra rädd med tanke på vad klockan var (ca 17:30).

JAG VILL INTE BO HÄR MER!!!!!
Ska man inte ens få vara trygg längre där man bor?!