Vardagligt

Klagomål

Weehoo. Lite tidigt att säga kanske, men om exakt en vecka är det halvtid!
Är redan i 5:e månaden, nu går det bara nerför som vi kallar det 😉

Har börjat fått djävulskt ont. Ska prata med bm om det, men jag ska inte träffa henne förräns i vecka 26. Låååååångt dit. Har ont i bäckenet, eller rättare sagt i ”bäckenkulan”. Sen strålar det ner i benet + att det sticker och stramar i ligamenten.
Att vara gravid denna gång är ingen dans på rosor. Med Jasmine var det värsta som hände att jag fick 3 uvi på raken, en yrselattack + en misstänkt havandeskapsförgiftning (vilket visade sig inte stämma). Med henne fick jag mina första förvärkar den 15/1… hon är född den 17:e. Så detta ska bli skoj att se… (eller kanske inte så skoj)
Den här gången blir det inte så har jag märkt. Har ont redan och får sammandragningar om jag ”överanstränger” mig, så som att gå ett steg för mycket eller ligga ner för kort stund i sängen. Jättekul!? Nä, inte direkt.
Till råga på allt så har man en vilde på 3 år man får jaga hela dagarna nästan… det är säkert därför det gör ont iofs, för förra grav hade jag ingen att springa efter. 😉

Näpp, jag ska inte klaga. Har förhoppningsvis ett friskt barn i magen och jag borde vara lycklig över att jag faktiskt kan bli med barn överhuvudtaget. (Men en gravid har privilegiet att klaga, det sa Erik igår… *ler*)
Och soooolen den lyyyyser.